Varför gör jag det jag gör?

Varför gör jag det jag gör?

När jag får återkoppling på min föreläsning som denna så förstår nog de flesta varför jag håller på med det jag gör. Att med min erfarenhet få andra människor att komma vidare i sina liv, det är min drivkraft och glädje för att göra det jag gör om dagarna.
Hej Torkild!

T A C K snälla för igår, så otroligt bra och inspirerande föreläsning! Jag hade bokat två platser till gårdagen, en till mig och en till min mamma, mamma fick förhinder och där stod jag med en plats över. Jag frågade min dotter (15 år) om hon kunde tänka sig att gå med mig… Svaret blev; ”du kan väl fråga någon annan först och om ingen kan så går jag med dig.” Jag frågade ingen annan och jag fick med mig dottern, vi båda var glada och positiva och tyckte det var mysigt att göra något tillsammans (oavsett hur föreläsningen skulle bli fick vi ju lite ”egentid”, det var vi överens om 😉 )

Min 15 åring – hon är min ”ros”, jag har en 6 årig ”kaktus” hemma också henne får jag anstränga mig mer med så hon också får blomma och känner att dina verktyg och kloka ord kommer jag få användning av här! T A C K ! Hur som, en lång historia kort – vi gick båda därifrån med ett stort leende, jag och min dotter var mer än nöjda och så sa hon: ”Du kommer ihåg när Torkild sa att vi skulle tänka på en förebild, vet du mamma då tänkte jag på Torkild, han kommer att vara min förebild”.
Vi båda blev gripna av din historia, min dotter har en bakgrund sedan hon var 10 år med ätstörning, anorexi, hon fick en igenkänningsfaktor i dig, hon kände med dig och blev ännu mer inspirerad av dig! Hon har nu tagit sig ur den med väldigt bra och professionell hjälp även om det alltid kommer finnas med henne. Du kunde och kan och har gått vidare och är den du är idag och då kan hon! Hon har redan visualiserat sin landningsbana, där finns du med, på sätt och vis, men du är utbytt mot henne, hon vill ”bli” som du när hon blir ”stor”. Hon vill hjälpa andra. Hon har ett hjärta av guld och är klok som en bok – jag är en så stolt mamma! Jag är glad att du även ”pratade” med den unga publiken, att vi alla oavsett ålder fick oss att känna och se saker på olika sätt, fast samma om du förstår vad jag menar.

Jag är så tacksam och glad att ödet (om det finns) gjorde att min mamma fick förhinder och att jag fick tillfälle att ta med min dotter istället. Den här kvällen gav oss mycket av allt och det gav oss ännu mer verktyg att fortsätta utvecklas och skilja på saker och saker och oss själva, stanna upp och tänka till! Jag skulle kunna skriva en bok om det här, men låter bli det och avslutar med ett stort T A C K !
Tack för att du delar med dig, tack för att du inspirerar och tack för att du fortsätter och aldrig ger upp! Jag själv satte upp visitkortet i bilen på vägen hem och tänker att en bit på väg är att bli medveten, då kan jag göra de förändringar jag vill. Tänkte på hur mitt liv såg ut: Jag går upp varje dag och är glad, glad för att vakna i ett hem tillsammans med min familj, glad för att gå till jobbet, glad att få komma hem från jobbet, glad att jag har fina vänner och familj runt mig – jag har det väldigt bra och det kommer att bli ännu bättre 🙂

Vi vinkade med handflata upp och handflatan ner hela vägen hem – vi ser möjligheter och en fin framtid.

Kram och S T O R T T A C K !

Här kan du läsa mer om vad andra tycker om min föreläsning:

http://www.torkildskold.se/omdomen/

Torkild Sköld

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail